Saknar hur du mötte oss i dörren. Saknar hur du hoppade runt i soffan. Saknar hur du stod i fönstret och tittade efter oss. Saknar våra promenader. Saknar hur du gjorde oss glad.
Det är en enda stor tomhet kvar.
Du var bara hos oss i 8 månader men det var 8 speciella månader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar